Jag har inget jobb, jag har ingen pojkvän, jag har inget liv, ingen fungerande dygnsrytm eller någon form av inkomst eller pengar. MEN! Jag har en för tidig livskris och mens, det kan jag ju trösta mig med. Livskris och mens. Yey me. När jag börjar skratta okontrollerbart för att jag råkar prutta när jag spelar TV-spel eller när dagens roligaste grej är att jag döper min The Sims katt till "Stardust Lady" (bögigare katt får ni leta efter) så känns det som att botten är nådd. Better luck next life eh?